Häromveckan stod jag som ett stort frågetecken i mitt hotellrum när jag öppnade locket på sopkorgen. Den hade tre olika fack, ett grönt, ett rött och ett svart. Jag försökte tänka ut om grönt var för eventuellt fruktskal eller gammalt snacks. Och vad klassa som rött? Är det för brandfarliga saker? Så vad gjorde jag då med godispapperet, äppelskrutten och prislappen på presenten? Jo allt hamnade i svarta facket.
Mycket från förra året skulle vi nog vilja kasta i en "minnenas sopkorg". till exempel all smutskastning och klagande på allt och alla, för att inte tala om svordomar som fullständigt exploderat och tycks vara helt självklara uttryck. Det borde hamna i facket för brännbart.
I ett samtal med en butiksägare häromdagen, uttryckte hon sin starka önskan om ett bättre år. Jag höll med henne och sa att jag faktiskt ber till Gud om ett år då vi får börja om med ett rent ark. Sedan berättade hon om fyra mäns om hade spelat padel tre gånger i veckan under en lång tid men plötsligt kom dem inte längre. När sedan padel-ägaren träffade en av männen på stan och frågade vad som hade hänt, förklarade han det med det svåra läget med ränta och bensinen. Padelägaren undrade hur det påverkade dem, för alla de fyra männen bor ju i hyreshus och apropå bensinen så delade de ju alltid på körningen så det kan ju inte försvåra deras ekonomi. Det som hör till berättelsen är just mannens spontana reaktion när han ställdes inför fakta och svarade på klingande småländska och några svordomar, att det hade han faktiskt inte alls tänkt på och erkände att han helt enkelt hade dragit med i det offentliga klagandet över prishöjningar.
Det ligger lätt till hands att citera Paulus ord "Jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig till det som ligger framför" (Fil.3:13). Men Paulus refererar inte till något smärtsamt som han vill glömma, utan till sådant hand kunde skryta över; hans kunskap, karriär och framgång som ju jämfört med hans relation till Jesus, inte längre var något värt.
Jag vet inte i vilken sopkorg Paulus framgång hamnar i, men det visar att gammal stolthet bör vi lämna bakom oss för att vinna något bättre framöver.
Men Bibeln talar även om saker vi ska komma ihåg eller minnas för att just det ska hjälpa oss i framtiden.
Den 27 januari är en offentlig minnesdag av Förintelsen. Att besöka Yad Vashem som ligger på Minnesberget i Jerusalem och ta del av dokumentationer från andra världskriget som filmer, foton, affisher och kirurgiska instrumenten som användes på judarna, så blir det inte bara något som hamnar på en minneslapp utan på en gul post-it. Det vill säga något att komma ihåg för att det inte ska ske igen.
Förintelsens minnesdag får inte bli en dag som markeras för att det är politiskt korrekt, att det hamnar i rätt "sorteringsfack". Det är en påminnelse om vår kallelse att trösta och tala väl till Hans folk.
Inför det nya året vill jag sända med Psaltaren kap. 122:6 där psalmisten knyter an välgång till bön för Jerusalem;
"Önska Jerusalem frid! Må det gå dem väl som älskar dig. Må frid råda inom dina murar, välgång i dina palats. För mina bröders och vänners skull vill jag önska dig frid. För Herrens, vår Guds, hus skull vill jag söka ditt goda"
Gitten Öholm, krönika i INBLICK Januari 2023
