Härom veckan stötte jag på "patrull" i en frikyrka då jag önskade teknisk hjälp till ett socialt projekt i Israel. Helt plötsligt menade de att det är att "ta ställning" att ge teknisk hjälp till ett sådant projekt. Hela jag förvandlades till ett frågetecken. Ställning till vad då?
Min undran blev hänvisad till församlingens arbete bland nysvenskar från Mellanöstern och att det så skulle skapa problem. Eftersom vi stod i en kyrka, påpekade jag att kyrkan inte hade existerat utan Israel och att varken de eller jag skulle ha något evangelium att förkunna utan det judiska folket.
Tyvärr är det inte första gången jag stöter på liknande "ställningstagande". Vid ett tillfälle sa pastorn att de inte talar om Israel på söndagar för man har ofta okristna i gudstjänsten..... (Den judiska apostlen Paulus, som ofta refereras till i våra kyrkor, varnade för den sortens högmod som började visa sig redan hos de första hedningar som blev kristna. Rom.11)
Är det så att ivern att vinna både nysvenskar och den gemene svenske sker på bekostnad av att inte förkunna hela Guds ord?
Förutom att det leder till en mycket begränsad förkunnelse, baserad på några få verser i Bibeln, vilka inte får referera till varken landet Israel eller Jesu släkt, judarna, förlorar man hela frälsningspaketet. Det är lite som att plocka russinen ur kakan och aldrig servera själva kakan. De löftesrika verser vi tar till oss ur Bibeln och ofta använder i våra lovsånger, de har först och främst uttalats till Israels barn. Det behöver vi påminnas om i gudstjänsten och gärna referera till, d v s i vilket sammanhang de uttalats från början. Jag är säker på att lovsången då skulle få förnyad !
Det kristna tron bekänner Jesus som både sann Gud och sann människa. Gudomlig för att han blev avlad av den Helige Ande och därmed inte bär Josefs genetiska blod, vilket talar emot att han egentligen är sanna människa, men i och med att den judiska Josef handlar enligt judisk tradition tradition med sin förstfödda när Jesus bärs fram i templet, adopteras han in i den judiska släkten, en "Davids son" helt enligt profeterna. Därmed kan vår bekännelse lyda "sann jude". Josef insåg att han skulle få egna barn med Maria vid senare tillfälle, men väljer att adoptera detta barn och säkrar honom ett släktskap och ett arv. Han föds därmed in som jude och som judarnas konung skall Han snart återvända.
Min bön är att den nya tiden i våra församlingar "efter corona", inte bara stannar vid glada omfamningar av varandra igen utan också ett omfamnande av människan i Israel idag. Kallelsen från Gud till oss står fast, vilka uttalelser som än kommer från FN eller EU. Kallelsen består inte i att ta upp de judiska traditionerna utan att Trösta hans folk, judarna, och tala ljuvlig till Israel enligt Jes. 40. Det rör sig inte om något politiskt ställningstagande, vilket tycks vara den rädsla som finns hos församlingsledare, utan en bekännelse till det faktum att den kristna tron har sina rötter i det judiska folkets historia. Våra sanna trosfädrer, lärjungarna, var alla judar och kallade Jesus för Rabbi.
Reinfeldst berömda tal "öppna våra hjärtan" är mer än aktuellt när det gäller dem vi har vänt ryggen till i över 2000 år. Den kristna ambassaden har i över 40 år tagit sin an uppdraget att tala ljuvligt till dem och genom praktisk handling visa på den nåd och kärlek vi förkunnar finns hos Jesus Kristus, Yeshua haMessiah,. det är ett ställningatagande som bringar välsignelse!
Gitten Öholm Augusti 2020
