Följ med oss på 12 spännande dagar med att utforska Bibelns land och se var allt hände.
Var med och visa Guds kärlek till människor genom praktisk handling och upplev på egen
hand vad Gud gör i Israel idag. Få nya vänner från hela världen när vi ber, tillber, lär oss,
skrattar och upplever Jesus tillsammans i det heliga landet.
Låt oss tillsammans utforska området kring Galileiska sjön, besöka Golanhöjderna och be för grannländerna,
gå genom Gamla stan i Jerusalem eller delta i en sabbatsmåltid, vara en hjälpande hand genom ett socialt
projekt, titta på stjärnorna i öknen, rida på en kamel och sova i ett beduintält i öknen, flyta i Döda havet,
utforska den antika staden Jerusalem, besöka fantastiska arkeologiska platser, vandra upp till Masada före
soluppgången, koppla av på några av de mest fantastiska stränderna i Israel. . och mycket mera!
I priset ingår:
I priset ingår inte:
Här kan du registrera dig och läsa mer:
Arise Summer Tour (eventsair.com)
Varmt välkommen till ÅRSKONFERENS
och 5 års Jubiluem för ICEJ Sverige
Plats: Ulriksbergskyrkan, Växjö
Tid: Lörd. 2 april
Kl. 10.00 Årsmötesförhandlingar
Kl. 11.30 Seminarium: Vad är vår roll i Israels återupprättande?"
Dag Öyvind Juliussen, National Director ICEJ Norge
Kl. 12.30 Lunch servering 100:- anmälan till Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. senast 31 april
Kl. 13.30 Seminarium om de pågående Abrahamsavtalen
Barry Denison, vice President ICEJ Operations. Utöver sin pastorstjänst har Barry en Master i Business vilket gett honom och ICEJ goda relationer till företagare i Israel. Han är väl insatt i de avtal som pågår mellan Israel och de arabiska grannländerna.
Kl. 14.30 Seminarium: "Den förändrade Israelbilden inom svenska trossamfund"
Annika Borg, känd präst och skribent och bl a initiatvitagare till kampanjen "Mitt kors"
Kl. 15:15 Eftermiddagsfika
Kl. 16.00 Panelsamtal Moderator: Charlotta Sewerinson
Deltagare: Stefan Larsson från tankesmedjan Mishkan
Annika Borg präst och skribent
Christine Leinum, präst och National Director ICEJ Danmark
¨ Pelle Hörnmark, pastor och föreståndare
Nick Hansen, journalist Danmark
Kl. 17.00 Servering Smörgåstårta kaffe/the
Kl. 18.00 Högtidsmöte
Gitten Öholm, ordf. ICEJ Sverige, Barry Denison Jerusalem, Sång: Eva Marklund Dans: Anette Liljedahl
Av: David R. Parsons, ICEJ:s vice vd och senior talesman
Publicerad på: 4 Feb 2022
Israels utrikesdepartement varnade i januari i år för att 2022 sannolikt kommer att bli det år då Israel officiellt stämplas med etiketten "apartheidstat". Tyvärr ser deras prognos ut att besannas. Amnesty International publicerade en studie i veckan som drar slutsatsen att Israel upprätthåller ett apartheidsystem för att härska över och undertrycka "palestinier" på båda sidor av den gröna linjen före 1967. Amnestyrapporten har resulterat en storm av giltig kritik från Israel och dess allierade över hela världen. Men de självutnämnda domarna i människorättsrörelsen, mainstream-medierna och det korrupta FN gör alla sin del för att orättvist peka ut den ensamma judiska staten och orättvist fördöma den som en "apartheidregim", i vad som kollektivt motsvarar en modern inkvisition mot Israel.
Det som har gjort anklagelsen om "apartheid" ännu allvarligare är att det internationella samfundet omdefinierade begreppet för fyra år sedan, vilket gör att det idag ska förstås som ett krigsbrott eller brott mot mänskligheten.
När den juridiska förändringen kom till stånd gav Amnesty omedelbart en forskargrupp i uppdrag att börja utreda Israel för apartheidbrottet. Resultatet är den nyligen släppta 278-sidiga rapporten " Israels apartheid mot palestinier: Grymt system för dominans och brott mot mänskligheten", som påstår sig "visa att israeliska myndigheter inför ett system av dominans och förtryck mot det palestinska folket i Israel och de ockuperade palestinska territorierna (OPT) och mot palestinska flyktingar. Lagar, politik och institutionell praxis arbetar alla för att utvisa, splittra och fördriva palestinier från deras mark och egendom och beröva palestinierna deras mänskliga rättigheter. Vi drar slutsatsen att denna behandling är en institutionaliserad regim av förtryck och dominans definierad som apartheid enligt internationell rätt."
VAR SKA MAN BÖRJA?
Bland de mest flagränkande bristerna är att Amnesty identifierar alla araber i Israel och palestinskt styrda områden som "palestinier" och sedan hävdar att Israel utövar apartheid mot dem alla. Enbart detta blottlägger de politiska fördomarna hos dem som ligger bakom detta betänkande.
Amnesty hävdar också att Israel föddes i synd eftersom Israel skapades 1948 för att vara en "judisk stat", och att landet har infört åtgärder sedan dess för att upprätthålla den judiska majoriteten. Detta bortser helt från det faktum att FN självt godkände delningsplanen för att skapa en stat med judisk majoritet och en stat med arabisk majoritet sida vid sida på området i det brittiska mandatet för Palestina.
Många kritiker av rapporten har anklagat Amnesty för "antisemitism" genom att effektivt förneka judarnas rätt till en egen stat. Amnesty har svarat att man stöder den rätten i teorin, men försöker sedan kriminalisera alla försök från Israels sida att behålla sin judiska majoritet – något många andra stater gör för att upprätthålla sin egen inhemska och etniska nationella identitet.
Ett kraftfullt svar på Amnestyrapporten kom från Yoseph Haddad, en israelisk arabisk kristen från Nasaret som tjänstgjort i den israeliska armén, skadades under andra Libanonkriget 2006, och i dag är en i24 News-reporter och en förespråkare för judisk/arabisk samexistens. Haddad undrade i The Jerusalem Post varför Amnesty skulle beröva honom och andra israeliska araber deras israeliska identitet genom att definiera dem alla som "palestinier". Han citerade flera genomförda opinionsundersökningar, som genomförts nyligen och som visar att de allra flesta israeliska araber är nöjda och till och med mycket nöjda med sin ställning som jämlika medborgare i Israels demokrati och hellre bor där än något annat land.
"Jag föddes som israel, och jag kommer att förbli israel", insisterade Haddad. "Jag har rätt till alla samma rättigheter som alla medborgare i Israel. Jag var soldat i Israels försvarsmakt som skyddade norra Israel, där större delen av det israelisk-arabiska samhället finns, från terroristattacker från Hizbollah... Inte bara det, utan jag var också befälhavare för dussintals judiska soldater. Vilken typ av "apartheid" skulle låta araber ge order till judar? Den obefintliga sorten."
" När det gäller palestinierna är ockupationens status quo problematiskt, men ändå är det inte baserat på rasdiskriminering, utan snarare på nationella konflikter", tillade Haddad. "En konflikt, som Israel har bevisat att man vill avsluta vid flera tillfällen, när man erbjudit generösa lösningar för fred, innan palestinierna förkastade dem. Om Israel har ett rasproblem med araber, varför skulle vi då sluta fred med Marocko, Förenade Arabemiraten, Egypten, Jordanien och Bahrain? Varför finns det då så många araber som ingår i Israels regering och fattar beslut som påverkar alla israeler? Varför beslutar arabiska domare om de israeliska medborgarnas öde i domstolen?"
Andra bedömare av Amnesty-studien har fastställt att den:
1) Förvränger eller ignorerar det historiska sammanhanget kring Israels grundande, inklusive inte bara FN:s resolution 181 (delningsplanen), utan också den efterföljande arabiska invasionen av den nystartade staten Israel, arabvärldens utvisning av över 800 000 judar från deras länder och den svåra situationen för 250 000 förintelseflyktingar som var fast i fördrivningsläger runt om i Europa vid den tiden.
2) Förvränger eller ignorerar de lika rättigheter som arabiska medborgare i Israel åtnjuter.
3) Nämner Israels demografiska oro över att förlora sin judiska majoritet, men bortser från Israels legitima säkerhetsproblem, särskilt när det gäller dess åtgärder för att försvara sig mot det ständiga hotet från palestinsk terrorism.
4) Involverade partiska forskare som anlitats av Amnesty för att genomföra studien, av vilka många har uppvisat tidigare fördomar mot judar och Israel, såsom att tjäna som "mänskliga sköldar" mot IDF, stödja BDS eller uttrycka sina förhoppningar om att Israel skulle försvinna.
Det är också svårt att avfärda tanken på att det kan finnas en ekonomisk vinkel på detta betänkande. De flesta människorättsgrupper har i allt högre grad börjat kritisera västerländska demokratier, eftersom de är "mjuka mål" och eftersom det klingar väl gentemot deras givare. Och Amnesty gör uppenbart så. Klicka bara på länken till deras online Israel=Apartheid-rapport och upp dyker upp en donationslåda. Jag tycker att det är chockerande, när man lägger fram den allvarliga anklagelsen att en hel nation är ett kriminell och måste avvecklas!
Mainstreammedierna har hittills inte gjort mycket för att granska Amnesty, dess motiv, metoder och forskare. All heder till Times of Israel för att ha konfronterat Amnesty-ledarna, som dök upp i Jerusalem för en presskonferens i veckan, för att presentera sin rapport om Israel. I en separat intervju efteråt försökte Amnesty-teamet förklara varför de valde att utreda Israel först när apartheid förklarades vara ett internationellt krigsbrott 2017. Visst, de utreder också Myanmar för dess flagranta diskriminering och förtryck av rohingyafolken, men hur är det med Kina och dess hårda behandling av uigurerna eller tibetanerna, eller Turkiet och kurderna?
Deras svar var att de prioriterade länder där de hade lättare tillgång till information och större möjlighet att åstadkomma förändringar. Med andra ord är Kina och Turkiet slutna auktoritära regimer som får godkänt, medan Israel är ett öppet samhälle och Amnesty redan hade kontakter med hundratals lokala antiisraeliska människorättsaktivister och grupper som är väl finansierade av europeiska regeringar och andra externa källor. När rapporten väl var klar skulle det vara ännu en grund för att underblåsa den kritik som omger Israel och som försöker ge sig på dess rätt att existera
När denna rapport kommer, driver inte mindre än tre FN-forum för närvarande sina egna utredningar, för att anklaga Israel för "apartheid" och andra möjliga krigsförbrytelser. Detta inkluderar:
1) Internationella brottmålsdomstolen i Haag, som under den tidigare chefsåklagaren Fatou Bensouda inledde en formell brottsutredning om Israels agerande under och efter Gazakonflikten 2014.
2) FN:s råd för mänskliga rättigheter, som har inlett en permanent undersökningskommission mot Israel efter raketkriget i Gaza i maj förra året och som har ett öppet mandat att undersöka alla israeliska kränkningar av de mänskliga rättigheterna mot palestinierna.
3) Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheters kommitté för avskaffande av rasdiskriminering (CERD) granskar ett klagomål mot Israel som lämnades in av den palestinska myndigheten 2018 och som inkluderar anklagelser om "apartheid".
Sammantaget har människorättsrörelsens vänstermaskineri, de hopplöst ineffektiva och partiska medierna, det tanklösa "Flat Earth Society" i FN och så många andra gått samman för att lansera en modern inkvisition mot världens ensamma judiska stat, och brottet "apartheid" är det trendiga nya sättet att uppnå sitt mål att eliminera Israel. Israels diplomatiska genombrott med arabvärlden genom Abrahamavtalen oroade utan tvekan den palestinska myndigheten och deras globala nätverk av anhängare, och de arbetar nu dubbelt för att trappa upp apartheidkampanjen mot Israel.
Foto: Flash90
David Parsons är författare, advokat, journalist och präst som fungerar som vicepresident och senior talesman för den internationella kristna ambassaden Jerusalem; www.icej.org/
Av. David R. Parsons, ICEJ Vice President och Senior Spokesman
Posted on: 15 Dec 2021
Det breda spektrum av politiska partier som utgör den nya israeliska regeringen
representerar också en mängd olika åsikter om landet Israel och vilka områden som
antingen måste behållas eller avsägas för att garantera fred med de palestinska araberna.
Många koalitionsmedlemmar till höger ser fortsatt bosättningsbyggande, inte bara som en
säkerhetsplikt, utan också en religiös plikt, medan vänstern insisterar på att det allvarligt
undergräver möjligheterna att nå en tvåstatslösning. Hittills har den styrande koalitionen
koncentrerat sig på behovet av att godkänna statsbudgetar, men deras
meningsskiljaktigheter i frågan om fred börjar slita sönder regeringens sammanhållning.
Den nya Knesset lutas bestämt åt höger, med en stark majoritet på över 70 ledamöter som
tillhör partier som lägger stort värde på att hålla fast vid så mycket av Eretz Israel som
möjligt av säkerhets- och religiösa skäl. Men den nuvarande koalitionen är ganska
balanserad från höger till vänster på grund av dess mer omedelbara mål att hålla den
tidigare premiärministern Benjamin Netanyahu borta från makten. Således måste de i
Bennett-Lapid-regeringen leva med sina meningsskiljaktigheter för närvarande om land /
fredsfrågor. Men det skapar ett nästan dagligt drama av interna och offentliga gräl om
bosättningsexpansion.
För närvarande finns det flera punkter, som drar till sig det internationella samfundets uppmärksamhet och vrede. Dessa inkluderar sådana hotspots i Jerusalem som Sheikh Jarrah, Givat Hamatos, Atarot flygplats och E-1-korridoren strax öster om Olivberget. Under tiden ute i territorierna har en viktig källa till koalitionsspänningar varit Evyatar-bosättningens utpost, som inrättades som svar på en
terrorattack som dödade en israelisk tonåring nära Tapuach-korsningen i Samarien bara
veckor innan regeringen bildades.
I juni, när koalitionen fortfarande var ung och mer harmonisk, förhandlades en
kompromisslösning fram, enligt vilken de 50 judiska familjer som hade flyttat till platsen
skulle lämna platsen tills lagligheten i det nya samhället kunde beslutas. Men allt
eftersom månaderna har gått har några judiska bosättare återvänt till Evyatar och
koalitionsmedlemmar på vänsterkanten har börjat dyka upp för att protestera. De har till
och med utövat påtryckningar på europeiska ledare för att fördöma och sanktionera sin
egen regering, ett drag som förståeligt nog har upprört koalitionspartner till höger.
De interna spänningarna kring bosättningspolitiken ökade igen denna vecka, denna gång
med koalitionskontakter med amerikanska tjänstemän. Premiärminister Naftali Bennett
och högern var inte alltför nöjda när den allmänna säkerhetsministern Omer Bar Lev
(Labour) träffade statssekreterare för politiska frågor Victoria Nuland och twittrade efteråt
ut ett foto och meddelande om att han hade diskuterat "bosättarvåld" med den amerikanska diplomaten. Sedan dess har israeliska medier fixerat sig vid vänster-
högerkoalitionen som spottat över huruvida Bidenadministrationen verkligen är "besatt"
av bosättningsfrågan.
När statsbudgeten för 2021 antogs i början av november har dessa skarpa splittringar
inom regeringen om Israels öde kommit allt mer till ytan. Detta har tvingat
nyckelpersoner i mitten att styra en medelväg avsedd att blidka världsmakterna och
samtidigt hålla regeringen intakt.
I sin roll som övervakare av IDF:s civila administration på Västbanken har
försvarsminister Benny Gantz låtit nya bosättningsbostäder fortsätta i nästan samma takt
som de senaste åren. Dessutom har premiärminister Bennett satt som mål att
åtminstone fördubbla antalet israeler på Golan och i Jordandalen, som båda har en unik
strategisk betydelse för Israel. Men i en motsvarande gest till sina vänsterkollegor tillåter
Bennett och Gantz också att fler bostäder byggs för palestinier i område C, samt ökar
antalet tillstånd som gör det möjligt för dem att arbeta i Israel.
Icke desto mindre döljer vänstern inte sitt missnöje med den egna regeringens
nuvarande politik. Partierna Meretz och Raam förkastar allt israeliskt byggande i Judéen
och Samarien och kallar det till och med "kriminellt";, medan Labourpartiet motsätter sig
alla byggnader utanför de största bosättningsblocken.
Det kommer en ny deadline i februari för statsbudgeten 2022, och möjligheten till en
Netanyahu-comeback lurar ständigt i bakgrunden, vilket innebär att koalitionen
fortfarande har incitament att hålla ihop tills vidare. Men med tanke på den israeliska
regeringens mycket olika syn på formeln för fred för fred bör vi inte förvänta oss någon
betydande rörelse vare sig för eller emot landavträdelser till palestinierna när som helst
snart. Vad vi däremot kan förvänta oss är fler koalitionsfyrverkerier om huruvida det
judiska folket ska gå vidare med bosättningsföretaget eller frysa det och skära upp sitt
gamla hemland.
FOTO: Judiska bosättare poserar för ett gruppfoto innan de frivilligt evakuerar Evyatar-
utposten i juni (AFP).
VÄLKOMMEN TILL ENVISION 2022!
Var med på vår unika kristna ledarskapskonferens och...
- Träffa likasinnade ledare från hela världen
- Lyssna till erfarna kristna ledare om att hitta vägledning från Gud i kristider
- Lär dig mer om det fantastiska återuppbyggandet av det moderna Israel
- Var tillsammans med israeliska tjänstemän, samhällsledare och messianska och arabiska pastorer
- Be med kyrkoledare från Israel och runt om i världen
Höjdpunkter i ENVISION 2022:
- Dagliga liveevenemang från viktiga platser i Jerusalem och runt om i Israel, inklusive Yad Vashem
- Dagliga sessioner med pastorer, förtroendevalda och företags- och samhällsledare
- Seminarier av en rad kristna och israeliska talare
- Bönesessioner med viktiga andliga ledare
- Tillbedjan tillsammans med artister från Israel och runt om i världen
Vi ses på konferensen! För alla frågor, vänligen skriv till oss på Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den..
Registrera dig här:
https://icejreg.eventsair.com/2022-envision/2022-env/Site/Register?utm_campaign=Envision+2022
Av: David R. Parsons, ICEJ Vice President och Senior Spokesman
10 december 2021
Detta borde vara en glad tid på året, med Hanukkah och jul att fira och ett nytt år att ringa in.
Men för israeler är årstiden också en tid då man möter hat och förtal i FN. Innan de
kan njuta av några festligheter får palestinierna först befogenhet av nationernas gemenskap
att rikta giftiga anklagelser och anta avskyvärda resolutioner som orättvist fördömer den
judiska staten och folket. Och denna fula tradition måste upphöra!
I årtionden har palestinierna använt årsdagen för FN:s delningsplan, som antogs den 29
november 1947, för att inleda flera veckors förprogrammerad antiisraelisk skymfning i FN:s
generalförsamling. Denna årliga hatfest inleds officiellt med en internationell dag av
solidaritet med den palestinska saken i FN. Detta tillfälle följs av antagandet av en rad 15-20
välslitna årliga resolutioner som kränker Israel samt omauktorisering av mandat och
budgetar för vissa ständiga organ inom FN:s sekretariat för att fortsätta sprida sin
antiisraeliska propaganda året runt.
Så precis som julen och Hanukkah alltid kommer runt den här tiden på året har detta fjorton
dagar av antiisraeliskt hat blivit en regelbunden del av FN:s kalender, som om det vore
normalt och väntat. Det är det inte! Och det är dags att tala om för vår nations ledare och
särskilt diplomatkåren att det är skamligt att låta detta fortsätta längre.
Under de senaste 45 åren har FN i överflöd visat sitt förakt för den judiska staten på en
mängd olika sätt, bland annat genom dessa årliga resolutioner, som har skapat en intern
infrastruktur för att vidmakthålla den antiisraeliska atmosfären inom dess olika organ. 1975
antog FN:s generalförsamling sin ökända resolution där sionismen fördömdes som en form
av rasism. Men mycket få vet att denna resolution också åtföljdes av inrättandet av två unikt
diskriminerande institutioner inom FN-systemet: kommittén för utövandet av det palestinska
folkets oförytterliga rättigheter (CEIRPP) och dess personalorgan, avdelningen för
palestinska rättigheter (DPR).
Tack och lov upphävdes slutligen resolutionen; "Sionism är Racism"; på uppmaning av USA:s
president George Bush strax före fredskonferensen i Madrid 1991. Men dess operativa
vapen, kommittén och divisionen som försvarar palestiniernas "oförytterliga" rättigheter,
avvecklades aldrig och de har fortsatt med sitt bedrägliga arbete än i dag. En tredje intern
byrå, den särskilda kommittén för utredning av israelisk praxis för mänskliga rättigheter, hade
redan varit verksam sedan 1968 och fortsätter att övervaka israeliska handlingar och
brott mot de mänskliga rättigheterna.
Denna trio av organ verkar under FN:s generalsekreterares beskydd och ägnar sig enbart åt
att propagera för de värsta lögnerna mot Israel och arrangerar globala konferenser.
De driver den skeva palestinska berättelsen. Och de har varit en stor bidragsgivare till Israel
= Apartheid och BDS-kampanjer under de senaste decennierna.
Detta innebär att våra respektive nationers årliga utgifter för FN kommer att betala för
palestinskt gift mot den judiska staten och folket, som produceras inom själva sekretariatets
kontor. Och allt detta godkänns av uppskattade diplomater på årsbasis precis innan de alla
går ut för att fira den underbara semesterperioden.
Varför denna skamliga situation är så underrapporterad av medierna är ett mysterium. Vi såg
alla historier den här veckan om hur några nationer ändrade sina röster om en av dessa
obalanserade antiisraeliska resolutioner – den som orättvist kritiserade Israels rekord i
Jerusalem, "Haram al-Sharif"nämndes, samtidigt som man släppte alla hänvisningar till
"Tempelberget".
Inom FN-byråkratin i New York finns tre särskilda avdelningar som uttryckligen skapats för
att kränga palestinsk propaganda och de arbetar ständigt bakom kulisserna för att få igenom
dessa "novemberresolutioner" varje år. Samtidigt utövar de också påtryckningar på
nationerna för att godkänna och finansiera deras fortsatta verksamhet. I
världsorganisationens historia saknar ett sådant arrangemang motstycke för orättvisa och
illvilja mot en medlemsstat.
Det några goda nyheter att rapportera om också. Enligt Gil Kapen, verkställande direktör
för American Jewish International Relations Institute (AJIRI), börjar vissa nationer vakna upp när det gäller denna oacceptabla hartering av Israel.
Under flera år har antalet nationer som röstar för de ensidiga antiisraeliska
resolutionerna så här års stadigt minskat. Särskilt flera anmärkningsvärda europeiska
nationer röstar nu emot resolutionerna eller lägger åtminstone ned sina röster eller
frånvarande själva. Palestinska ledare har noterat detta och för att undvika förlägenhet har
de faktiskt börjat erbjuda färre eller mindre kraftfulla resolutioner. Och antalet nationer som
stöder återauktorisering och finansiering av de palestinska propagandadepartementen inom
FN-systemet minskar också.
En del av denna förändring av röstningsmönstren har att göra med det diplomatiska
genombrottet i Abrahamavtalen, där fler och fler arabländer har valt att normalisera
förbindelserna med Israel. En del av det beror på modiga diplomater som USA:s
ambassadör Nikki Haley, som djärvt ifrågasatte sina kollegers mobbning av Israel i FN. Och
en del av skiftet beror på att fler och fler nationer enkelt inser att dessa officiella FN-
departement som främjar en okvalificerad palestinsk "rätt att återvända" i huvudsak arbetar
för Israels förstörelse och därmed undergräver alla utsikter till fred.
Med en liten knuff från Israels många kristna vänner och beundrare världen över skulle vi
äntligen kunna få ett slut på denna smutsiga situation genom att för gott stänga av den palestinska
propagandamaskinen som arbetar inom SJÄLVA FN-apparaten. Det är dags att tala om för
våra respektive nationella ledare och diplomater att för alltid skrota utskottet för utövandet av
det palestinska folkets oförytterliga rättigheter, avdelningen för palestinska rättigheter och
den särskilda kommittén för att undersöka israelisk praxis för mänskliga rättigheter.
Om kristna kommer samman med sina lokala judiska samfund runt om i världen tror jag att vi
kan sända ett kraftfullt, enat budskap för att få ett slut på denna charad, så att våra israeliska
vänner nästa jul och Hanukkah-säsong inte behöver möta denna giftiga årliga hatfest i FN.
FÖR MER om detta ämne, se till att titta på ICEJ:s webinar "Ending the Israel
Hate-Fest", från torsdagen den 9 december 2021, värd av David Parsons och med
Gil Kapen, verkställande direktör för American Jewish International Relations.
SÅ HÄR SER SKYDDSRUMMET UT- som vi nu har placerat utanför en skola i Maálot Tarshiha i norra Israel!
Stort tack för din gåva som gjort detta möjligt!
Låt oss fortsätta med insamling till ännu ett skyddsrum i staden som ligger bara en mil från Libanon som utgör ett hot.
I mars 2022 kunde jag med glädje vara med då skyddsrummet som vi här i svenska avdelningen samlat in till kom till den arabiska skolan i Maálot Tarshiha. Efter en fin lunch där rektorn (kvinnan till vänster i nedre bilden) och vice borgmästaren höll tacktal, gick vi ut och placerade plaketten som visar att det är donerat av ICEJ Sverige. Du kan se mer på tv-programmet som vi har från besöket.
Bilden med mig och ungdomarna - är taget inne i skyddsrummet. Det får rum ca 25 och har alltså inte någon dörr utan att det ska gå snabbt att springa in när larmet går.
Under de senaste 15 åren har ICEJ donerat 175 skyddsrum där de flesta (129 st) är placerade på platser i samhällena längs med Gazagränsen vid skolor, ungdomslokaler, vårdcentraler, förskolor och andra offentliga platser som inte man kan vistas på vid kriser utan tillräckliga skyddsrum. Men nu är behovet stort norr om Haifa och i norra Galiléen speciellt på grund av Libanons ekonomiska kris. Där kan det komma att användas kortare räckvidd raketer som inte kan stoppas av Iron Dome-systemet. Området är så kuperat och har många judiska, arabiska och drusiska städer som desperat letar efter finansiering för att ge bättre skydd.
Märk din gåva med "Skyddsrum" swish 123 032 5910
Tack för ditt stöd!!