I slutet av juni 2020 meddelade israeliska Nämnden för kabel- och satellit-sändningar att man drar in sändningstillståndet för GOD TV med motiveringen att kanalen dolt sin verkliga avsikt när de sökte tillståndet. Kanalen har nu möjlighet att lämna in en ny detaljerad ansökan.
Läs gärna David Parsons bakgrund och analys nedan av händelseförloppet tidigare i vår./ICEJ Sverige.
En text av: David Parsons, ICEJ VP Senior Spokesman
Publicerad den 15 maj 2020
En tvist omkring GOD TV hotar brobyggandet mellan kristna och judar i Israel. Allt började för flera veckor sedan när Ward Simpson, VD för GOD TV, meddelade i en onlinevideo att israeliska myndigheter hade godkänt deras nya kanal och att den hade som mål att föra budskapet om Yeshua (Jesus) till det israeliska folket, samtidigt som de vädjade om bidrag för att stödja den nya kanalen. Det blev ett offentligt ramaskri och chefen för Israels kabel- och satellitsändningsråd menade att de hade blivit vilseledda.
De första berättelser som kom ut i medierna menade att GOD TV medvetet hade undanhållit sina avsikter om att evangelisera när de ansökte om licens för att sända sin nya hebreiska kanal Shelanu (”Vår”). Men stationens lokala messianska judiska ledare sade att de varit tydliga om sina planer när de ansökte om TV-licensen.
Nu ska licensansökan granskas och beslut ska tas om den ska återkallas och om den strider mot israeliska lag mot evangelisering. Shelanu har anlitat juridisk rådgivning för att hävda sin demokratiska rätt till yttrandefrihet och rädda sitt sjuåriga kontrakt med HOT, den största kabelleverantören i Israel. Den allvarligaste åtgärden skulle troligtvis vara att den nya kanalen kommer att avvecklas bakom någon slags föräldrabegränsning eller andra skäl som anges senare.
Allteftersom den byråkratiska processen haft sin gilla gång har många kristna och judar uttryckt sina ståndpunkter i denna känsliga fråga om missionering i Israel. Vissa av reaktionerna har varit förnuftiga och konstruktiva; andra har varit överhettade, alarmistiska och helt utanför ämnet. Många av de judar som bidragit till debatten har sagt att detta har bekräftat deras misstankar om att pro-israeliska evangeliska kristna döljer sina verkliga avsikter hela tiden. De har också anklagat messianska judar för att använda vilseledande taktiker för att sudda ut skillnaderna mellan judendomen och kristendomen. På den kristna sidan har ett överraskande antal evangeliska ledare öppet krävt ett slut på varje predikan om evangelisering av judar, antingen på grund av en historia av kristen antisemitism, läran om ersättningsteologi eller deras tro på att det judiska folket har sin eget frälsningsförbund. En ledande pro-israelisk evangelisk aktivist skrev till och med till premiärminister Benjamin Netanyahu och uppmanade honom att förbjuda kanalen att sända missionärsinnehåll i Israel. Ett av de mest tankeväckande, balanserade svar som helhet kom från Jonathan S. Tobin, en etablerad amerikansk judisk journalist, som för närvarande fungerar som chefredaktör för Jewish News Service. Tobin skrev i Haaretz den här veckan ("Evangelikala försöker konvertera judar: ett rimligt pris för kristen stöd för Israel?" - 11 maj 2020), och Tobin lade fram för- och nackdelar med att acceptera evangeliskt stöd för Israel och drog sedan slutsatsen: "Om judar, oavsett om de är bosättare eller liberaler, verkligen är oroade över att kristna försöker omvända judar, bör de ge sig ut på den fria marknaden av idéer och ta upp kampen där istället för att bra försöka stoppa all evangelisation. Här berör Tobin det verkliga hjärtat av frågan – spänningsfältet i Israel mellan en demokratisk och judisk stat.
Som kristna försvarar vi Israel som den enda demokratin i Mellanöstern, Och vi gör det med rätta. Detta inkluderar alla israelers rätt till yttrandefrihet - inklusive de messiansk-judiska medborgarna. Samtidigt måste detta vägas mot den judiska visionen om Israel som en säker fristad från alla övergrepp och grymheter som det judiska folket mött i olika länder- särskilt i kristna länder. Detta inkluderar en förväntan från judarna att aldrig utsättas för några försök att konvertera dem till en annan religion. Av någon anledning finns det nu en bred missuppfattning att missionärsaktiviteter är helt förbjudna i Israel. Det är sant att det finns ett starkt kulturellt stigma mot att evangelisera här, men hittills har Knesset bara antagit två lagar som reglerar detta område. Den ena gör det till ett brott att erbjuda materiella fördelar för att kunna övertyga någon att ändra sin religion, medan den andra förbjuder att evangelisera minderåriga (under 18) utan samtycke från sina föräldrar. Dessa är båda rimliga åtgärder. Det har funnits få anklagelser och inga domar ännu utifrån någon av lagarna. Det har gjorts andra lagstiftningsförsök för att avsevärt snäva in de lagliga gränserna för missionering i Israel. Det mest seriösa försöket kom 1998 efter att en framstående pingstministern sände en evangelisk bok på hebreiska till nästan en miljon israeliska hem. Som svar infördes ett lagförslag i Knesset som effektivt skulle ha gjort det olagligt att äga Nya testamentet i Israel. Den föreslagna lagen var en tydlig överträdelse för ett demokratiskt land och den drogs slutligen tillbaka efter en fruktbar dialog mellan kristna och judiska präster i Jerusalem
Ett nyare exempel på ett försök att begränsa möjligheten att missionera i Israel slutade med att Högsta Domstolen tillät Jehovas vittnen att hålla ett offentligt evenemang i Raanana trots att staden försökt stoppa det av rädsla för att de skulle missionera.
Således är det uppenbart att man är ganska fri att dela sin tro i Israel. Du måste bara hålla dig inom ramen för de två relevanta lagarna samtidigt som du är beredd att möta någon form av samhällelig motreaktion, till exempel ägg och tomater som kastas av unga haredi. Det har också varit våldsamma demonstrationer framför messianska församlingar, och vissa kristna har stött på visumproblem på inrikesministeriet på grund av ihärdig lobbyverksamhet från missionsgrupper. Eller så kan en statlig sändningsnämnd försöka dra tillbaka din kabellicens under offentligt tryck.
Trots detta måste kristna också ta hänsyn till det unika med Israel som en judisk nation. Vi är skyldiga att visa Israel ödmjukhet och respekt i ljuset av en lång historia av kristen antisemitism. Att utöva rätten till yttrandefri här utan att ta hänsyn till den historien eller de judiska känslorna mot missionering skulle vara ett grovt missbruk av denna rättighet. Dessutom är det judiska folket inte som andra folk, vilka behöver höra de goda nyheterna, eftersom det var genom judarna som tron på Israels Gud, Bibelns Gud, kom till de hedniska nationerna. De allra första missionärerna som förde evangeliet till grekiska och barbariska länder var det vi idag skulle kalla "messianska judar", som inom en generation eller så hade förvandlat folkmassor i den grekisk-romerska världen till troende i en kärleksfull och förlossande Gud.
Med dessa sanningar i åtanke grundades den Internationella kristna ambassaden i Jerusalem utifrån den bibliska utgångspunkten att erkänna, ångra och rätta till de fel och djupa sår som kristna har orsakat judar i Kristi namn under århundraden. Vi är främst evangeliska kristna, som har arbetat i fyrtio år nu för att ta bort de största fläckarna från kyrkan och skapa en ny inställning till Israel inom kyrkor över hela världen. Dessutom tror vi att den moderna återupprättandet av Israel är i linje med forntida bibliska löften om att Gud skulle föra tillbaka sitt folk till sitt land en dag. Det är sant att ledande evangeliska personer öppet förespråkade ett framtida återförande av det judiska folket till sitt hemland redan före uppkomsten av judisk politisk zionism. Våra judiska vänner borde också komma ihåg att det i den evangeliska rörelsens 500-åriga historia evangeliska finns lite antisemitiskt våld eller fientligheter mot judar. Det har funnits några evangeliska förespråkare för anti-judiska övertygelser och utbytesläror liksom de beklagliga misslyckandena och tystnaden hos kristna i allmänhet under Förintelsen. Men det finns inga fall av tvingade konverteringar, inkvisitioner eller pogrom som utförs av evangeliska kristna. Men dessa saker hände verkligen judarna! Vi erkänner det, vi ångrar det och vi tar gärna ansvaret för att reparera skadorna så bra vi kan. Men vi evangeliska begick dem inte själva. Således är det fel för judar att projicera på sina evangeliska vänner den rädsla som de fortfarande har för det religiösa tvång som uppstod på grund av övergrepp som begåtts av andra kristna traditioner tidigare.
Kärnan i den evangeliska tron är en personlig relation med Gud, snarare än att tillhöra en statsreligion eller en kyrka. Vi ser på tro som värdefullt och något som bara kan mottas fritt av ett villigt hjärta. Vi håller med om att ingen kan eller bör tvingas tro på något som strider mot deras samvete. Således utövar vi inte tvång. Vi tror snarare att tro i slutändan är en gåva från Gud och vårt kall är bara att dela den goda nyheten med andra.
Dessutom har vi aldrig försökt dölja vilka vi är. Vi är kristna som tror att Jesus är den utlovade judiska Messias och att vi fick budskapet och frälsningsgåvan från det judiska folket. Liksom den hebreiska Bibeln, är vårt Nya Testamente skriven av judiska apostlar som växte upp i Israel. Uppmaningen att dela vår tro med hela världen är en viktig princip för kristendomen. Att kräva att vi avstår från att vittna om vår tro är som att be det judiska folket att inte hålla sabbat. Och ändå, genom just denna uppmaning har tron på Israels Gud bokstavligen nått jordens ändar. Konsekvensen är att Israel idag har trogna vänner i alla länder i världen.
Ändå på grund av den långa, smärtsamma historien om kristen antisemitism, har ICEJ gjort ett frivilligt åtagande att inte delta i missionärsverksamhet gentemot det judiska folket, och detta har vi troget hållit under de senaste fyra decennierna. Vårt stöd för Israel är inte beroende av att judar accepterar vår övertygelse om vem Messias är, utan vi står snarare med Israel och bekämpar antisemitism runt om i världen eftersom Israel är ”Guds ögons äpple” (Sakarja 2: 8). Aposteln Paulus instruerar till och med alla kristna att älska och välsigna det judiska folket. eftersom de förblir "älskade för fädernas skull" (Rom. 11:28).
Samtidigt kan vi inte kräva att alla kristna avstår från att dela evangeliet med judar. Vi kommer inte heller att skilja oss från våra messianska judiska bröder. De kristna som gör det som svar på GOD TV-kontroversen motsäger inte bara kristen undervisning utan riskerar också att hamna utanför från den stora fåran i den evangeliska rörelsen. Snarare måste vi sträva efter att skapa en ärlig, äkta vänskap med det judiska folket, även om vi aldrig tar bort spänningen från Jesus mellan oss.
Vi förstår helt och hållet att kristendomen och rabbinisk judendom var och en har ett annat "slut på historien." Men ända sedan Auschwitz försvann, har många judar och kristna insett att vi måste bygga säkra broar mellan vår tro utan några dolda agendor. Denna historiska förändring har inneburit att det nu finns hundratals miljoner kristna som känner en enorm tacksamhet gentemot det judiska folket och vill uttrycka det eftersom deras Messias sade att frälsningen har kommit från judarna (Johannes 4:22).
Vi kan och måste fortsätta att bygga starka, varaktiga förbindelser mellan kristna och judar, samtidigt som vi gör det utifrån tydliga utgångspunkter. Evangelikanska kristna ska aldrig villkora stödet för Israel och till det judiska folket med att de måste låta oss predika evangeliet för dem. På samma sätt kan våra judiska kollegor i denna strävan inte förvänta sig att kristna kommer att säga att de förnekar Jesus som ett villkor för vår vänskap.
Jag är övertygad om att broarna som byggdes mellan judar och kristna under de senaste decennierna är ett historiskt fenomen som är orkestrerat av den Helige Ande. Detta nyfunna förhållande är en fascinerande och berikande resa för båda sidor. Och jag är övertygad om att den kommer att överleva den nuvarande tvisten över GOD TV.
David Parsons är författare, advokat, journalist och fungerar som vice ordförande och senior talesman för den internationella kristna ambassaden Jerusalem.
* Detaljerna i denna berättelse uppdaterades 20:35 den 16 maj 2020
