Av: David R. Parsons, ICEJ:s vice vd och senior talesman
Publicerad på: 4 Feb 2022

Israels utrikesdepartement varnade i januari i år för att 2022 sannolikt kommer att bli det år då Israel officiellt stämplas med etiketten "apartheidstat". Tyvärr ser deras prognos ut att besannas. Amnesty International publicerade en studie i veckan som drar slutsatsen att Israel upprätthåller ett apartheidsystem för att härska över och undertrycka "palestinier" på båda sidor av den gröna linjen före 1967. Amnestyrapporten har resulterat en storm av giltig kritik från Israel och dess allierade över hela världen. Men de självutnämnda domarna i människorättsrörelsen, mainstream-medierna och det korrupta FN gör alla sin del för att orättvist peka ut den ensamma judiska staten och orättvist fördöma den som en "apartheidregim", i vad som kollektivt motsvarar en modern inkvisition mot Israel.

Det som har gjort anklagelsen om "apartheid" ännu allvarligare är att det internationella samfundet omdefinierade begreppet för fyra år sedan, vilket gör att det idag ska förstås som ett krigsbrott eller brott mot mänskligheten.

När den juridiska förändringen kom till stånd gav Amnesty omedelbart en forskargrupp i uppdrag att börja utreda Israel för apartheidbrottet. Resultatet är den nyligen släppta 278-sidiga rapporten " Israels apartheid mot palestinier: Grymt system för dominans och brott mot mänskligheten", som påstår sig "visa att israeliska myndigheter inför ett system av dominans och förtryck mot det palestinska folket i Israel och de ockuperade palestinska territorierna (OPT) och mot palestinska flyktingar. Lagar, politik och institutionell praxis arbetar alla för att utvisa, splittra och fördriva palestinier från deras mark och egendom och beröva palestinierna deras mänskliga rättigheter. Vi drar slutsatsen att denna behandling är en institutionaliserad regim av förtryck och dominans definierad som apartheid enligt internationell rätt."

VAR SKA MAN BÖRJA?

Bland de mest flagränkande bristerna är att Amnesty identifierar alla araber i Israel och palestinskt styrda områden som "palestinier" och sedan hävdar att Israel utövar apartheid mot dem alla. Enbart detta blottlägger de politiska fördomarna hos dem som ligger bakom detta betänkande.

Amnesty hävdar också att Israel föddes i synd eftersom Israel skapades 1948 för att vara en "judisk stat", och att landet har infört åtgärder sedan dess för att upprätthålla den judiska majoriteten. Detta bortser helt från det faktum att FN självt godkände delningsplanen för att skapa en stat med judisk majoritet och en stat med arabisk majoritet sida vid sida på området i det brittiska mandatet för Palestina.

Många kritiker av rapporten har anklagat Amnesty för "antisemitism" genom att effektivt förneka judarnas rätt till en egen stat. Amnesty har svarat att man stöder den rätten i teorin, men försöker sedan kriminalisera alla försök från Israels sida att behålla sin judiska majoritet – något många andra stater gör för att upprätthålla sin egen inhemska och etniska nationella identitet.

Ett kraftfullt svar på Amnestyrapporten kom från Yoseph Haddad, en israelisk arabisk kristen från Nasaret som tjänstgjort i den israeliska armén, skadades under andra Libanonkriget 2006, och i dag är en i24 News-reporter och en förespråkare för judisk/arabisk samexistens. Haddad undrade i The Jerusalem Post varför Amnesty skulle beröva honom och andra israeliska araber deras israeliska identitet genom att definiera dem alla som "palestinier". Han citerade flera genomförda opinionsundersökningar, som genomförts nyligen och som visar att de allra flesta israeliska araber är nöjda och till och med mycket nöjda med sin ställning som jämlika medborgare i Israels demokrati och hellre bor där än något annat land.

"Jag föddes som israel, och jag kommer att förbli israel", insisterade Haddad. "Jag har rätt till alla samma rättigheter som alla medborgare i Israel. Jag var soldat i Israels försvarsmakt som skyddade norra Israel, där större delen av det israelisk-arabiska samhället finns, från terroristattacker från Hizbollah... Inte bara det, utan jag var också befälhavare för dussintals judiska soldater. Vilken typ av "apartheid" skulle låta araber ge order till judar? Den obefintliga sorten."

" När det gäller palestinierna är ockupationens status quo problematiskt, men ändå är det inte baserat på rasdiskriminering, utan snarare på nationella konflikter", tillade Haddad. "En konflikt, som Israel har bevisat att man vill avsluta vid flera tillfällen, när man erbjudit generösa lösningar för fred, innan palestinierna förkastade dem. Om Israel har ett rasproblem med araber, varför skulle vi då sluta fred med Marocko, Förenade Arabemiraten, Egypten, Jordanien och Bahrain? Varför finns det då så många araber som ingår i Israels regering och fattar beslut som påverkar alla israeler? Varför beslutar arabiska domare om de israeliska medborgarnas öde i domstolen?"

Andra bedömare av Amnesty-studien har fastställt att den:
1) Förvränger eller ignorerar det historiska sammanhanget kring Israels grundande, inklusive inte bara FN:s resolution 181 (delningsplanen), utan också den efterföljande arabiska invasionen av den nystartade staten Israel, arabvärldens utvisning av över 800 000 judar från deras länder och den svåra situationen för 250 000 förintelseflyktingar som var fast i fördrivningsläger runt om i Europa vid den tiden.
2) Förvränger eller ignorerar de lika rättigheter som arabiska medborgare i Israel åtnjuter.
3) Nämner Israels demografiska oro över att förlora sin judiska majoritet, men bortser från Israels legitima säkerhetsproblem, särskilt när det gäller dess åtgärder för att försvara sig mot det ständiga hotet från palestinsk terrorism.
4) Involverade partiska forskare som anlitats av Amnesty för att genomföra studien, av vilka många har uppvisat tidigare fördomar mot judar och Israel, såsom att tjäna som "mänskliga sköldar" mot IDF, stödja BDS eller uttrycka sina förhoppningar om att Israel skulle försvinna.

Det är också svårt att avfärda tanken på att det kan finnas en ekonomisk vinkel på detta betänkande. De flesta människorättsgrupper har i allt högre grad börjat kritisera västerländska demokratier, eftersom de är "mjuka mål" och eftersom det klingar väl gentemot deras givare. Och Amnesty gör uppenbart så. Klicka bara på länken till deras online Israel=Apartheid-rapport och upp dyker upp en donationslåda. Jag tycker att det är chockerande, när man lägger fram den allvarliga anklagelsen att en hel nation är ett kriminell och måste avvecklas!

Mainstreammedierna har hittills inte gjort mycket för att granska Amnesty, dess motiv, metoder och forskare. All heder till Times of Israel för att ha konfronterat Amnesty-ledarna, som dök upp i Jerusalem för en presskonferens i veckan, för att presentera sin rapport om Israel. I en separat intervju efteråt försökte Amnesty-teamet förklara varför de valde att utreda Israel först när apartheid förklarades vara ett internationellt krigsbrott 2017. Visst, de utreder också Myanmar för dess flagranta diskriminering och förtryck av rohingyafolken, men hur är det med Kina och dess hårda behandling av uigurerna eller tibetanerna, eller Turkiet och kurderna? 

Deras svar var att de prioriterade länder där de hade lättare tillgång till information och större möjlighet att åstadkomma förändringar. Med andra ord är Kina och Turkiet slutna auktoritära regimer som får godkänt, medan Israel är ett öppet samhälle och Amnesty redan hade kontakter med hundratals lokala antiisraeliska människorättsaktivister och grupper som är väl finansierade av europeiska regeringar och andra externa källor. När rapporten väl var klar skulle det vara ännu en grund för att underblåsa den kritik som omger Israel och som försöker ge sig på dess rätt att existera

När denna rapport kommer, driver inte mindre än tre FN-forum för närvarande sina egna utredningar, för att anklaga Israel för "apartheid" och andra möjliga krigsförbrytelser. Detta inkluderar:
1) Internationella brottmålsdomstolen i Haag, som under den tidigare chefsåklagaren Fatou Bensouda inledde en formell brottsutredning om Israels agerande under och efter Gazakonflikten 2014.
2) FN:s råd för mänskliga rättigheter, som har inlett en permanent undersökningskommission mot Israel efter raketkriget i Gaza i maj förra året och som har ett öppet mandat att undersöka alla israeliska kränkningar av de mänskliga rättigheterna mot palestinierna.
3) Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheters kommitté för avskaffande av rasdiskriminering (CERD) granskar ett klagomål mot Israel som lämnades in av den palestinska myndigheten 2018 och som inkluderar anklagelser om "apartheid".

Sammantaget har människorättsrörelsens vänstermaskineri, de hopplöst ineffektiva och partiska medierna, det tanklösa "Flat Earth Society" i FN och så många andra gått samman för att lansera en modern inkvisition mot världens ensamma judiska stat, och brottet "apartheid" är det trendiga nya sättet att uppnå sitt mål att eliminera Israel. Israels diplomatiska genombrott med arabvärlden genom Abrahamavtalen oroade utan tvekan den palestinska myndigheten och deras globala nätverk av anhängare, och de arbetar nu dubbelt för att trappa upp apartheidkampanjen mot Israel. 

Foto: Flash90

David Parsons är författare, advokat, journalist och präst som fungerar som vicepresident och senior talesman för den internationella kristna ambassaden Jerusalem; www.icej.org/

Blogginlägg