Av David Parsons, ICEJ VP & Senior Spokesman
3 juli 2020
 
 
 
Jag har talat med ett antal reportrar det senaste om Trumps fredsplan. Och en konstig fråga som kommer upp hela tiden är: Varför bryr sig kristna om ifall Israel annekterar mer territorium på Västbanken eller inte?

Jag säger "konstig" fråga, eftersom journalister inte ställer samma fråga till andra grupper; FN, EU, Ryssland, Kina, vänstern, arab-staterna, den muslimska världen, till och med Black Lives Matter-rörelsen - alla har åsikter om Israel. Deras åsikter behandlas ofta som legitima av pressen, samtidigt som det ifrågasätts huruvida evangeliska kristnas intresse och engagemang verkligen är genuint.

När vissa medier gör en mer seirös ansats att bemöta oss ser det ibland ut som nu senast i kolumnen i The Washington Post,  "Mainstreaming of Christian Zionism could warp Foreign Policy" (Kristen Zionism kan förvrida hela utrikespolitiken) av Cambridge-studenten Jeffrey Rosario. I den anklagar han amerikanska evangelikala kristna för att törsta efter ett Harmageddon  och använda Bibelns profetior som vapen för politiska ändamål.

Därför ger jag här några mycket giltiga, uppriktiga skäl till varför kristna borde och bry sig om Israel och debatten om huruvida de ska annektera delar av Judea / Samaria i samband med Trump-planen.

Eftersom många kristna under historiens gång varit fientligt inställda mot det judiska folket, ser vi det som vår moraliska skyldighet att som kristna i dag, stå med Israel, mot dem som är fientligt inställda mot den moderna judiska staten och folket. Det finns helt enkelt för många nationer och folk som behandlar Israel orättvist och till och med avskyr dess existens utan orsak. Så vi är fast beslutna att stå emot den ökande antisemitismen, mediernas anti-israeliska vinklingar, hoten om sanktioner och våld och rena mobbningen av Israel i internationella forum.

Vi står helt enkelt för en rättvis behandling av den judiska nationen och folket, i hopp om det kommer att skapa en spelplan på lika villkor, också för Israel. FN: s säkerhetsråds antagande av resolution 2334 i december 2016 är ett utmärkt exempel på de fördomsfulla besluten som rutinmässigt fattas mot Israel. Genom att förklara att hela Västbanken och östra Jerusalem är ”ockuperat palestinskt territorium”, körde det internationella samfundet över fyra tusen år av judisk anknytning till Israel.

Så när nu Israel diskuterar om man vill hävda sin historiska rätt till det antika Israel, är de kristna intresserade och vi har all rätt att vara det.

Israel är en demokratisk stat vars legitima historiska rätt och anspråk på det judiska hemlandet erkändes av det internationella samfundet för inte så länge sedan. Således är "annektering" egentligen inte det rätta ordet för vad Israel överväger, eftersom det vanligtvis står för att man tar någon annans egendom. Snarare skulle Israel helt enkelt hävda suveränitet över det land som den för närvarande besitter och som den redan har ett giltigt historiskt anspråk på. Ändå behandlar världen det som ett försök att stjäla någon annans land.

Det finns visserligen ett rivaliserande palestinskt krav på samma områden, men det har ett så sent urspung att det bleknar i jämförelse med den långvariga judiska kopplingen till Israel. Israel måste bestämma sig för om de ska kompromissa bort sina överlägsna landkrav för fredens skull. Som kristna respekterar vi israelisk demokrati och dess folks rätt att fatta detta beslut fritt från inblandning eller hot utifrån. Således kommer vi med stor empati och omsorg att titta på annekteringsdebatten och kommer att stå med Israel när det brottas med detta mycket komplicerade beslut.
 
För att bygga upp sitt rivaliserande nationalistiska krav på det historiska Israel har palestinierna funnit det nödvändigt att förneka all judisk anknytning till landet, och särskilt till Jerusalem. Genom att göra det har de påstått att vår Bibeln - både Gamla och Nya testamentet - är full av falskheter angående den forntida judiska närvaron i landet. Detta skulle innebära att kung David inte härskade över ett stort israelitiskt rike från sitt palats i Jerusalem, vilket det står om i den hebreiska Bibeln. Och att Jesus inte gick in och undervisade i rättegångssalarna i det andra templet, som alla evangelierna säger. Detta borde göra kristna uppmärksamma, och med rätta! Palestinierna har också rutinmässigt skadat och förstört viktiga bibliska platser, vilket utgör arkeologiska bevis för att det antika Israel en gång fanns i landet. Kristna står för sanningen och bevarandet av historien när vi deltar i debatten om de omtvistade territoriers öde.

Kristna tror att Gud ingick ett förbund med Abraham om att skulle få hela Israel som ett "evigt ägande" till sina ättlingar. Hur och när Gud slutligen uppfyller detta löfte är upp till honom. Men vi tror dock att när dagens judar återvänder till landet Israel, till Judéen och Samarien, är det en del av Guds förbundslöfte till det judiska folket. Vår Bibel säger också att Gud spred dem från landet, samtidigt som han lovade att han skulle återföra dem till Israels land en dag. Därför anser vi att det är en fråga om historisk rättvisa att judarna har återvänt till sitt hemland i modern tid. Och eftersom kristna också tjänar samma Gud som det judiska folket, stärks vår egen tro när vi ser honom vara trogen sina löften till Israel när det gäller landet.

Så för att svara på frågan, kristna har många skäl att bry sig om annekteringsdebatten och hur det judiska folket ska kunna upprätthålla en bestående anknytning till sitt bibliska hemland.